Om jag kan få finnas en liten stund i gemenskap varför skulle jag inte röka, tankarna flyger förbi som ett pingisspel i mitt huvud. Ska jag?, eller inte?! Pipan möter min mun innan jag hunnit tänka klart. Valet fanns inte längre, med pipan upptryckt i munnen drar jag in bloss för bloss. Känner jag något? Det kan jag fortfarande inte svara på. Vid den här tiden 13 år var jag så avstängd känslomässigt så jag visste eller kände nog inte något alls längre. Ett skal, levande men ändå till intet för mig själv för min omgivning. Jag ville bara vara en del. En del av något eller någon! Ha en existens i någon form.
Det kontinuerliga rökandet började såklart inte här. Det var bara början av något vad visste jag inte, förstod inte. Men nu var jag någon. En plats hade givits. Var den bra för mig? Nej! Men jag hade en plats. Äntligen!

Man är liten, egentligen gör man allt man kan för att undvika alla former av konflikter! För att slippa höra de fula orden hagla eller för att slippa skämmas över märken som blottas i skolgymnastiksalen. När man är tio år har man inte en chans mot en...

Maskrosbarn! Jag minns fortfarande den där dagen! Vi bodde på landet och ett brev hade kommit den dagen! Brevet var långt men jag minns det som igår hur jag läser raderna upp och ner och om och om igen! Att jag var annorlunda eller inte som alla ...

Jag vill prata om känslor, förmedla och bearbeta. Reda ut, kanske hoppa över. Jag sitter här på balkongen,vinden blåser i håret denna varma sommardag! Jag är ensam, det händer inte så ofta att jag har tid och rum för reflektioner! Inte heller har d...